Jag utgår från hur jag gjorde filmen ”Tranornas tjärn”. Den kom till när jag tyckte att det var för långt att åka till Tiveden för att njuta av naturen. Min vän Göran Alm hade vistats mycket där, och han hade filmat otroligt mycket och tyckte att vi skulle samarbeta om en film. Så det gjorde vi, tillsammans med författaren och naturfotografen/-filmaren Ola Högberg – http://hogbergphoto.se Trailer finns här: https://vimeo.com/ 213624916 .
Senare producerade vi tre tillsammans filmen ”Tjäderspel – finna, planera och uppleva” som nästan kan sägas vara en instruktionsfilm för naturfilmare, trailer här: https://vimeo.com/213624916
Men jag ville ha något eget också, som inte innebar att man måste utrusta en hel expedition för att komma till naturen.
1. Kolla kartan
Jag satte mig med kartan för att se om det verkade finnas någon fin natur i hembygden som var ganska lätt att komma till. Jag hittade då en liten sjö en dryg mil hemifrån, som låg långt från vägen och som var omgiven av skog och mossmarker. Det verkade bra, så jag åkte dit en morgon i slutet av april. Det tog bara en kvart att köra och sen tog det en kvart att gå fram till sjön på en gammal skogshuggarväg.
2. Var osynlig
På vägen dit hörde jag duvhöken ropa och när jag kom fram hörde jag från sjön att tranorna parade sig, de har ett speciellt läte då. Detta verkade ju lovande. Jag gick inte fram till sjön den gången för att inte störa, men några dagar senare tog jag ett myggnät över huvudet och smög fram. Myggnät? Ja, tranor är oerhört vaksamma och ser minsta rörelse. Har man då ett blekt ansikte som rör sig i skuggorna så ser de direkt att det är något som är fel. Då sticker de. Jag hade tunna mörka handskar också.
3. Research
Jag återvände många gånger till den lilla sjön för att se hur tranorna hade det. Då fick jag se att de byggde på ett bo i södra änden av sjön och att de sen fick fram två ungar. Jag såg också att räven gjorde besök vid sjön, spännande! Jag började läsa allt jag kom över om tranor, många böcker finns det... Men det som gav mest var att sitta på plats och se hur tranorna uppförde sig och vilka läten de hade vid olika tillfällen. Det är stor skillnad på ett par som hävdar revir och det skrik som de häver upp om räven närmar sig. Senare fick jag höra andra ljud när de kommunicerade med ungarna.
4. Gömsle och tillstånd
På hösten konsulterade jag min tranfilmarexpert Göran om hur man bäst kunde placera ett gömsle. Vi gick runt sjön och hittade en bra plats ungefär 80 meter från boet. Men det var väldigt sankt så det gick inte att ha ett enkelt tyggömsle. Jag skaffade tillstånd från markägaren att bygga ett fast gömsle och satte igång. Fördelen med ett fast gömsle är att det alltid ser likadant ut för tranorna och att man kan använda stativ på ett stadigt golv. Jag byggde klart under vintern.
5. Vandring i mörker
I april året efter började jag filma. Jag hade inget manus utan tänkte att den naturliga följden från att tranorna kommer på våren tills att de flyttar på hösten skulle bli bra.
Nu gällde igen att vara osynlig. Om tranorna ser att man kommer och går in i gömslet – om de är kvar så länge – så vill de inte vara med längre. Alltså får man gå dit när det är mörkt. Och man kan inte använda pannlampan när man närmar sig.
Jag hade gått fram och tillbaka genom skvattrambården runt sjön så många gånger att jag hade skapat en stig, och den tänkte jag följa första natten när jag gick dit vid ett-tiden. Helt svart är det ju inte ute – trodde jag. Men det var kolsvart med skogen omkring, och det enda som egentligen syntes var sjön där framme vid gömslet. När jag kom fram till den sista stigen genom skvattramen blev jag tvungen att släppa en av säckarna jag bar på, jag var genomblöt i svett. Jag gick fram med en stor ryggsäck och sen gick jag tillbaka för att hämta säcken jag lagt vid sidan av stigen. Men jag kunde inte hitta den. Där stod jag i mörkret med hälften av utrustningen försvunnen. Vad göra? Det fanns inget annat sätt än att använda lampan i alla fall. Måste chansa. Jag vände ansiktet in mot skogen och tände pannlampan i två sekunder – där låg säcken precis bredvid mina fötter. Vilken lättnad! Av detta lärde jag mig att gå fram till skogskanten med säckarna redan på eftermiddagen och lämna allt där, åka hem och vila och komma tillbaka på natten.
6. Ljudupptagning och filmning
Jag lärde mig också att man måste kunna hantera sin utrustning i nästan kolsvart mörker. Träna på det! När jag hade fått fram all utrustning var det dags att ställa ut mikrofoner. Jag hade på den tiden en riktmikrofon och en parabolmikrofon. Utan att tända någon lampa ställde jag parabolen på ett litet stativ och satte fast riktmiken med en rem på en tall, och sen drog jag in kablarna i gömslet. Tranorna måste ha hört mig, men eftersom de inte såg mig så reagerade de inte.
Väl inne i gömslet kopplade jag mikrofonerna till en Zoom H4 (senare utbytt till en H6). Från Zoom:en gick en stereokabel till kamerans Line-ingång. På det viset kunde jag spela in ljud utan att filma, och när jag filmade fick jag synk-ljud via Zoom:en. Fördelen med detta var att jag slapp kamerans egen mikförstärkare som kan vara lite brusig. Line-signalen är många gånger starkare än mik-signalen. Nackdelen var att Zoom:ens batterier tog slut ganska fort, så det gällde att ha reserver med. Nu för tiden har jag ett batteripack som är specialbyggt för Zoom H6 och som kan driva Zoom:en och fyra mikrofoner i över 20 timmar.
I gryningen började jag ibland spela in enbart ljud, så Zoom:en fick gå i några timmar. På det viset fick jag mycket bra ljud som jag sen kunde använda vid redigeringen. Trots att jag var ett par kilometer från stora vägen fick jag ofta in trafikljud när jag filmade, eftersom mikrofonerna var riktade åt det hållet. Det är viktigt att samla ljud från hela säsongen, för i april är det full fart på alla fåglar, men i augusti är det ganska tyst i omgivningarna.
Det är också viktigt med bra ljud i naturfilm. Försök att få råd med bra mikrofoner, Røde har många fina mikrofoner till hyfsat pris. Jag har använt Røde NTG3, en riktmikrofon som har ganska lågt egenbrus. Man kan få ännu lägre egenbrus med en mikrofon som Røde NT1A och dess efterföljare. Det är en studiomikrofon som jag har använt både som stereopar och som parabolmikrofon. I alla användningar måste man skydda mikrofonerna mot vinden! Till NT1A byggde jag egna vindskydd av fuskpäls och innerst en bit av min frus gamla silkesjal.
Om man har närbild så ska man ha närljud. Göran filmade en bäver i närbild som tuggade på rötter av vattenklöver men bävern var för långt bort för mikrofonen. Hur låter en bäver som tuggar på ganska hårda rötter? Ja, ungefär som en människa som tuggar på hårt bröd. Ibland får man fixa ljudet själv, och ibland får man återvända tilll filmningsplatsen för att ta om ljud som inte blev bra första gången. Jag har återvänt till tranornas tjärn med mikrofonerna för att få surroundljud, vilket jag berättar om under fliken ”Surroundljud”.
Detta om ljud. Kameran placerade jag på stativ vid en av gluggarna i gömslet, den som var vänd mot tranornas boplats. Jag hade satt strutar av tyg i gluggarna som jag snörde åt runt objektivet. På det viset kunde jag röra mig inne i gömslet utan att det syntes utifrån. Små glipor i tygbitar som täckte andra öppningar gjorde att jag kunde kika ut i alla riktningar. Jag hade också med en liten konsumentkamera som reserv ifall det skulle hända något spännande i någon annan riktning runt gömslet. Den kom väl till pass några gånger.
Jag brukade ställa klockan på ringning vid 03.00 så att jag fick vara med när tranorna gjorde sina första morgonbestyr. Det fanns krickor, gräsänder, skogssnäppor och nötskrikor som jag också ville ha koll på. Gräsänderna vaknade först och väsnades när hanarna försökte para sig med de alldeles för få honorna.
Innan tranorna hade lagt ägg brukade de gå iväg från sjön för att söka mat, och då kunde jag gå hem vid tiotiden på morgonen. Medan de ruvade fick jag vänta tills det blev mörkt på kvällen. När ungarna var några dagar gamla började familjen vandra iväg igen från sjön för att söka mat. Då kunde jag emellanåt gå ut ur gömslet och filma detaljer och klippbilder som kom till användning när jag redigerade. Man behöver alltid fler scener än man tror, så filma gärna för mycket!
Det blev många fina filmningar under de två säsonger jag höll på. Det hände alltid något när jag var vid sjön, och ibland lät jag kameran gå när jag såg på tranorna att något var på gång. På det viset fick jag med flera tillfällen när de dansade eller när de bara tog en kort flygtur över sjön. Det verkade också som om tranorna vande sig vid att det kom ljud från gömslet. Ibland tappade jag saker och ibland flyttade jag foten lite för häftigt, men de blev allt mindre intresserade av mina ljud.
Före min andra filmning lade jag ut ett blått rep på min hemmagjorda stig som syntes bra i mörkret. Det kunde jag sen följa i fortsättningen.
7. Loggning, manus och redigering
Inget manus? Jo, det växte fram när jag satt och loggade scenerna. Jag brukar göra så här:
- a) först för jag över hela filen som finns på kamerakortet till datorn,
- b) därefter öppnar jag (numera) programmet Sony Catalyst Browse. I det programmet kan jag namnge scenerna eller ta bort dåliga scener – från filen på datorns hårddisk, inte från kamerakortet.
- c) Scenens nya namn kopierar jag och klistrar in i ett Numbers-dokument (Excel för Windowsanvändare), ett nytt för varje filmningstillfälle. På det viset får jag ett sökbart arkiv, till exempel på en fågelart eller ordet Älg, eller en händelse.
- d) Jag döper både filmfilen från kortet och Numbers-filen med samma namn.
Manus, ja. Man behöver ett manus för att få stadga vid redigeringen och inte sitta och prova för mycket, filmen ska ju bli klar till nästa festival, eller hur? Stefan Quinth https://naturfilmarna.se/ quinth-stefan/, som drog igång föreningen Naturfilmarna, brukar säga att man kan ha en önskelista på scener, för det är inte alltid man får det man vill ha på film i naturen. Det är ju inte bara att gå ut och hämta.
Ett sätt är att skriva sin speakertext. Ibland vill man inte ha någon speaker – se bara Mikael Kristerssons naturfilmer https://naturfilmarna.se/kristersson-mikael/ – men jag tycker att det ofta tillför filmen både kunskaper, känslor och perspektiv. Jag har provat att bara sitta med en mikrofon och tänka högt kring filmen. Med hjälp av det man vill säga i filmen kan man bygga ett manus. Sen är det bara att sätta igång med redigeringen. Den går jag inte närmare in på här, men jag kan säga att jag tycker att Final Cut blir allt bättre.
8. Musik i naturfilm
–Det finns ingen orkester ute i skogen, brukar en av våra allra mesta naturfilmare, Ingemar Lind https://naturfilmarna.se/lind-ingemar/ säga. Och det har han ju rätt i. Den standard som finns i internationell naturfilm idag, med brusande orkestrar som ligger över större delen av filmerna är tröttsam, tycker jag. En film som har musik använd på ett bra sätt är Ulf Jonassons ”Skogens vita konung” https://naturfilmarna.se/jonasson-ulf . Där är musiken sparsamt använd och med fin känsla för nivåer och sammanhang. Om man kan uppnå den kvalitén på musikanvändningen fungerar det fint. Ibland är naturen väldigt tyst, och då kan det vara bra med lite musik. Men att använda den genom hela filmer som ett försök att skapa känslor är väldigt svårt att få till bra – tycker jag alltså.
9. Ensamhet och tur
Naturfilmning sker bäst i ensamhet. Är man två i ett gömsle blir det gärna småprat och det fungerar inte med tranor. Eller tjädrar. Eller älgar. Jag går också helst ensam på mina turer i markerna, för det är samma sak där; är man inte uppmärksam på omgivningarna så kan man missa bra tillfällen.
Jag hade en himla tur med filmningen vid tranornas tjärn i två säsonger. Eller ja, turen kommer ofta till den som förbereder sig, som naturfotografen Jan Gustavsson, https://www.jangustafsson.se/ säger. På våren tredje säsongen började bolaget fälla skog 200 meter från boet, så det året blev det ingen häckning. Fjärde säsongen reparerade jägarna i april älgtornet i den änden av sjön där tranorna hade sitt bo, så då blev det inte heller någon häckning. Sen slutade det med att jag blev ombedd att riva gömslet, för jägarna ville ha möjlighet att jaga hela året i området, och då ville de inte riskera att någon fanns dold i ett gömsle i skjutriktiningen. Och det ville ju inte jag heller...
Men då var min film redan klar. Trailer finns här: https://vimeo.com/152867280
