Stenhuggeri på Kinnekulle – 1000-årig
historia; läs mer nedan!
Stenhuggeri på
Kinnekulle – 1000-årig tradition
NYPREMIÄR!
Lördagen 4 mars
2023 visas i Medelplana bygdegård en film om stenhuggeriets
långa tradition på Kinnekulle. Det är ÅGO-produktion som 40
år efter den ursprungliga premiären visar filmen i
digitaliserad form.
Det är alltså
mer än 40 år sedan filmen spelades in av Christer Åhlin,
Carl-Gustav Gillström och Björn Obenius (ÅGO). Filmen kom
till i samband med en kurs i dokumentärfilm som leddes av
lärare från Dramatiska Institutet. Christer Åhlin hade som
fotograf på dåvarande Skaraborgs läns museum haft kontakt
med Tage Claesson som var stenmästare och själv hade drivit
ett stenhuggeri på Kinnekulle.
–Det är viktigt
att bevara hantverket i den snabba tekniska utvecklingen
som sker nu, sade Tage Claesson till filmarna. Detta blev
den grundtanke som filmen byggdes upp kring. Tage Claesson
och Gösta Thor vid Thorsbergs stenhuggeri var ovärderliga
med kunskaper och arbete för att göra filmen faktamässigt
korrekt. Förre landsantikvarien Ulf Erik Hagberg granskade
vår speakertext för att historiska uppgifter skulle bli
riktiga.
I filmlokalen
kommer också att finnas en utställning kring filmen och hur
den blev till. Visningen inleds med att Christer Åhlin och
Björn Obenius visar bilder från inspelningen och berättar
mer om bakgrunden till filmen.
I den 50
minuter långa filmen följer vi stenhuggeriets utveckling
från tidig medeltid fram till våra dagar. Filmens tes är
att det är viktigt att bevara hantverket jämsides med
maskinutvecklingen. Gamla byggnader måste restaureras och
då behövs kunniga hantverkare till detta.
Några olika
perioder i stennäringens historia tas särskilt fram i
filmen. Husaby kyrka är byggd av sandsten från Kinnekulle,
liksom flera andra kyrkor i bygden. Några kända stenhuggare
är Othelric från 1100-talet och Thomas Fehman på
1600-talet. De har lämnat spår efter sig som ännu syns
inhuggna i stenen.
Milstenarna
från 1700-talet står fortfarande längs vägarna.
Industrialiseringen av stennäringen under 1800-talet gjorde
att många hade arbete. Efter 1950-talet har utvecklingen
styrts av cement och betong och nu finns bara ett företag
kvar som bryter sten på Kinnekulle, Thorsbergs stenhuggeri.
Närmare 80
personer med eller utan erfarenhet av stenarbete medverkar
i filmen. Scener ur historien är dramatiserade med
amatörskådespelare med autentiska kläder och
redskap.
Stenhuggeri
på Kinnekulle – 1000-årig tradition
– en presentation
Bakgrund
1980
I Sverige saknas ett stort antal
hantverkskunniga stenhuggare. Dessa behövs för att
restaurera kyrkor och andra byggnader av sten.
Dagens
stenindustri är i stort sett helt mekaniserad. Hantverk
krävs nu mest vid huggning av olika sorters ytor på sten
till restaureringsarbeten samt vid montering av
stendetaljer. Det förekommer ingen egentlig utbildning av
hantverket inom näringen. De äldre stenarbetarna, som kan
hantera handverktygen, är med få undantag pensionerade.
Inte sedan 1968 har kurser för stenhuggare anordnats på
Kinnekulle. 1980 gjordes ett försök att starta en kurs vid
Thorsbergs stenhuggeri, men ingen anmälde sig.
Sten har
under senare årtionden minskat i användning som
byggmaterial. För att sten ska kunna konkurrera med andra
material krävs att priserna hålls nere. Näringen har därför
mekaniserats. Då har utbudet av produkter begränsats till
sånt som lätt kan framställas med maskiner.
Kort sagt: Om
känslan för, och kunskapen om, materialet försvinner p g a
för hög grad av mekanisering, så kan det leda till att
stenhuggeriyrket dör ut.
Detta är vad vi fick klart för
oss under förberedelserna för filmen. Vi insåg också att
samma sak gäller för många andra yrken, som antingen är på
tillbakagång eller som redan har försvunnit. Många av dessa
yrken har en lång tradition bakom sig.
Historia
Ska man göra
en film om stenhuggeri på Kinnekulle måste man visa på den
storartade tradition bakåt som finns. I det enorma
materialet har valt ut några tidsavsnitt och belyst dem
närmare. Vi har haft två bestämda utgångspunkter i våra
val, nämligen att visa hur arbetet gick till och att visa
resultatet av arbetet. Man kan återknyta till resonemanget
om känsla för materialet, vilket först framfördes av en
mycket skicklig stenhuggare från Gössäter – Tage
Claesson.
Dessutom har vi naturligtvis
fått tänka på att våra manusidéer skulle var möjliga att
genomföra. Följande episoder har vi försökt filma så
tidsenliga som möjligt.
Filmen
1100-tal
Stenmästaren Othelric kom till Sverige när kyrkobyggandet
tog fart. I filmen visas hans arbete vid Skälvums kyrka med
bland annat den portalsten där han högg in på latin:
Othelric me fecit – Othelric gjorde mig.
1600-tal
Thomas Fehman och andra tyska stenmästare kom till Sverige
för att bygga domkyrkan i Mariestad som Karl IX beslutat
om. Filmen visar hur man bröt kalksten till kyrkan. Detta
skedde i Västerplana på Kinnekulle – både då och vid
filmningen. Stenhuggarmärkena, som användes som underlag
för betalning, förklaras.
1700-tal Milstenarna kom till
för att resande skulle kunna kontrollera att betalningen
för skjutsen inte blev större än vad som var bestämt. Per
Jonsson Stenhammar, som var ålderman för stenhuggarna i
Västerplana, ansvarade för arbetet. Ungefär 800 milstenar i
Kinnekulles kalksten sattes upp i Skaraborg. Vi visar några
exempel på milstenar.
1800-tal Här vill vi visa
förhållandet mellan mäster och lärling, att lärotiden var
sju år och hur man arbetar med att bruksföremål, en
Kinnekulleskorsten.
Kring sekelskiftet 1900 –
industrialisering Industrialiseringen innebar en stor
förändring av arbetet med sten. Filmen visar här dels hur
hanteringen av bruten sten underlättades av kranen, dels
att bland annat stenhyveln gjorde mycket av det tunga och
tidsödande arbetet klubba och järn. Dessutom visar vi att
det fanns många skickliga hantverkare, vilkas arbeten ännu
kan ses på äldre byggnader.
Några årtionden kring
sekelskiftet hade de många stenhuggerierna på Kinnekulle en
storhetstid, och man fraktade produkter till stora delar av
Sverige. Exempel ges från Stockholm och Göteborg.
1900-tal –
uppgång och nedgång Samtidigt med stenhuggeriernas stora
tid kom nya faktorer in i bilden, som bidrog till att
näringen senare gått kraftigt tillbaka. Cementen förenklade
byggnadstekniken. Arkitekturen utvecklades med
funktionalismen mot enklare linjer. Konstmaterial började
användas allt mer.
I dag arbetar endast åtta man i
den bransch som 1930-talet sysselsatte omkring 350 man på
Kinnekulle.
Nutid – mekanisering på gott och
ont Thorsbergs stenhuggeri är nu det enda som finns kvar på
Kinnekulle. Filmen visar hur produkter som golvsten,
fönsterbänkar och beklädnadssten framställs med hjälp av
avancerad teknik.
Summering
Slutord i
filmen – då, nu och sen? De lagrade bergarter som började
bildas för över 500 miljoner år sedan är grunden för dagens
kalkstensindustri. På Kinnekulle har sten brutits och
bearbetats yrkesmässigt i nästan 1000 år. Efter perioder av
nergång har stenmästare invandrat och återinfört kunskaper
som gått förlorade. Nu verkar det som om vi än en gång
håller på att göra oss av med kunskaper i ett gammalt yrke.
Nästa gång vi behöver de kunskaperna är det inte lika
säkert att vi kan få dem utifrån. Maskinerna underlättar
arbetet, men samtidigt minskar urvalet produkter. Känslan
för materialet försvinner, och då ökar risken för att
näringen dör ut. Det gäller nu att återge handens arbete
det värde och den höga status det hade förr. Vi måste
bevara hantverket jämsides med den snabba maskinella
utvecklingen. Och än är det inte för sent. Hantverkskunniga
stenhuggare finns fortfarande inom landet.
Filmarbetet
Vi började
planera för filmarbetet hösten 1980. Den mesta filmningen
skedde under 1981, och 1982 har gått åt till klippning och
redigering. Arbetet har huvudsakligen skett på fritid, och
många som deltagit i filmarbetet har gjort det på frivillig
basis. Sammanlagt har ett 80-tal personer varit engagerade.
Kostnader för filmen har varit film- och ljudmaterial,
resor, laboratoriearbeten, musik, redigering och
slutmixning.
Filmningen har skett i
autentiska miljöer, alltså på ungefär de platser där
arbetet med stenbrytning och annat har skett en gång i
tiden.
När vi
filmade i Råbäcks gamla stenhuggeri förbereddes detta av
att frivilliga krafter återställde delar av byggnaden i
ursprungligt skick. Ett par gamla maskiner som inte använts
på tio år startades då åter. Detta arbete bidrog antagligen
till att gamla planer på att bevara stenhuggeriet tog fart
och är på väg att förverkligas. En stiftelse har övertagit
stenhuggeriet, och en förening för stenhuggeriets bevarande
arbetar för att rädda byggnaden. För AMS-medel håller man
nu på att reparera taket, som höll på att störta in. Det
finns också planer på att hålla stenhuggeriet igång någon
vecka under somrarna och att besökare då ska ha möjlighet
att prova på att svinga en klubba.
ÅGO-produktion bestod av
Christer Åhlin, Skara Carl-Gustav Gillström,
Lidköping och Björn Obenius, Skövde.
Tillägg
2022
HB
ÅGO-produktion är avslutat, eftersom Carl-Gustav Gillström
har avlidit. Filmrättigheterna innehas nu av Björn Obenius,
Töreboda och Christer Åhlin, Solna. Under 2023 kommer
filmrättigheterna att överföras till Västergötlands museum.
Stenhuggeriets Vänner arbetar
fortsatt med stenhuggeriet i Råbäcks hamn och försöker föra
den tidens kunskaper vidare. Se deras hemsida
www.rabacksstenhuggeri.se
Thorsbergs stenhuggeri är
fortfarande den enda stenindustrin på Kinnekulle
–
www.thorsberg.se
